Dagens reportage handlar för första gången i artikelserien
om en person som är aktiv som spelare i föreningen idag. Profilen började sin idrottsbana i Rågsveds IF:s Brasilieninspirerade färger. Men hon har även hunnit med att korsa Atlanten och
visat att det går när världen tittar på, dock kanske inte ända från New Delhi till
Moskva, men nog grävde ändå ”Jennan” guld i USA!
Faktaruta:
Namn:
Jennifer Axhusen
Född:
1991
Aktiv i Rågsveds IF:
Spelare (moderklubb – nu)
Styrelseledamot (sedan 2017)
Övrig karriär:
Två svängar i College, Santa Barbara i USA.
Hemsidan: ”Jennan”,
hur kom det sig att du började i Rågsveds IF i tidig ålder?
-
Jag gick ju i Ormkärrsskolan som liten och en
dag i första klass kom Gunilla från föreningen och informerade om Rågsveds IF
verksamhet. Även fast det inte är så länge sedan, så var det inte tal om några
sociala medier eller liknande utan vi i klassen fick en tid och plats för att
komma ner och testa, vilket vi gjorde. Berättar Axhusen med en viss glimt av
sentimentalitet i ögonen.
Flickor -91 kullen kom att präglas av en stark
sammanhållning både på och utanför planen, vilket tjejernas mångåriga spelande
i samma lag vittnar om:
-
Sofia Minton, Frida Lindström, Sanna Dahlberg
och Mimmi Linde Pettersson spelar ju allihopa i damerna i princip fortfarande,
vilket är lite sjukt när man tänker på det då vi gick i samma klass som små
redan. Men det blev en självklarhet att fortsätta spela när hela klassen var så
fotbollstokiga redan i tidig ålder, det var vår grej helt enkelt. En annan
rolig sak är att Arne var vår första tränare innan Sofias pappa tog över senare
och honom träffar jag ju än i föreningen titt som tätt. Sammanhållning helt
enkelt, menar Jennifer.
Jennifers spelartyp
På planen kännetecknas Jennifer av sin snabbhet och förmåga
att utföra aktioner i hög fart. Detta kombinerat med en precisionssäker
högerfot cementerade Jennifer på högerflankens olika positioner, framförallt på
11-manna. I F91 laget spelade Jennifer mestadels högermittfältare men i f90 och
i damerna till en början blev det till att utgå längre ner i planen som
högerback.
Minnen från
ungdomsåren
”Jennan” minns med glädje de läger föreningen arrangerade på
barnens ö, även om de inte alltid genomfördes utan dramatiska inslag:
-
På barnens ö fick vi alla barn en helt grym
gemenskap sinsemellan, eller ja nästan alla… Minns att vi och flickor 90 hade
en sämre relation något år, kanske över en sådan bagatell att de umgicks med
pojkar 91 som ju var våra klasskompisar i våra ögon… Men detta suddades ut med
åren såklart och sedan spelade ju flera av oss 91:or i f90 laget för att få tuff
matchning.
En väldigt stark period för kullarna f90 och f91 var när man
efter att många spelare från Älvsjö anslutit till kullen kunde delta med två
jämnstarka lag i världens största ungdomsturnering Gothia Cup 2010. Alltså hade
Rågsveds IF 35-40 damjuniorer vid denna tidpunkt (och ett damlag i division 1).
The American Dream
Efter det att Jennan och hennes jämnåriga lagkamrater och
klasskamrater från de första åren sjungit om studentens glada dagar var det
dags för ett rejält äventyr. Detta då kosan styrdes över Atlanten och till
college i Santa Barbara där Jennan kom att bli en collegespelare, under en viss
period tillsammans med Rågsveds-kamraten Emelie Reijs.
-
Jag kom in på det här för att dels var Emelie
insatt och ”taggad”. Men jag ahde även en ”plast-syrra” som varit iväg och
pluggat i USA och berättat om vilken upplevelse samt hur utvecklande det är som
människa i 19-20 års åldern. Dock ska sägas att jag åkte väl inte dit för att
bli varken akademiker eller fotbollsproffs utan jag gjorde det för upplevelsen
allra främst, vilket verkligen inte är något jag ångrar idag, fantastiskt var
det! Minns Jennifer.
Under de två åren på College släppte Jennifer dock aldrig
taget om Rågsved helt och håller, utan hon gästspelade på somrarna när det var
sommarlov i USA.
Hemsidan: Vad var den
största skillnaden rent fotbollsmässigt i USA kontra det du upplevt i Sverige?
-
Jag minns att jag till en början chockades av
hårdheten jag fick uppleva, dels i lagkamraternas konkurrensmedvetenhet men
även i tränarens sätt att vara. I USA var alla väldigt måna om att ge allt på
träning för de visste att det var stenhårt race om platserna i laget, så hade
vi kanske inte riktigt haft det i Rågsved som ungdomsspelare. Sen hade jag en
typiskt brittisk tränare som när han inte var nöjd använde alla opassande
engelska ord, plus några egen påhittade, med milt sagt hög stämma för att få
oss att ge allt på träningarna. Lite speciellt till en början, men en rolig och
intressant erfarenhet minns Axhusen.
Jennifer fortsätter:
-
[…] (skratt), jag minns väl speciellt när vi
tvingades att köra långa intervaller i tungsprungen sandstrand i 30 gradig
hetta. Tror du inte tränaren kör långsamt bredvid på strandtrottoaren i sin bil
och skrek på oss i en megafon.
A-laget och comeback
från skadehelvete
När Collegelivet tog slut för att Jennifer tröttnade på USA
och längtade hem till Sverige ringde hon Tobias Tegnestrand (dåvarande
damtränare och nuvarande klubbchef) och meddelade att hon självklart skulle
förbli Rågsveds IF trogen. Dock med det dolda kravet om att bli uppflyttad i
planen i sin position. Detta visade sig vara en vinnande ide, då Jennifer vann
skytteligan med 14 mål år 2014 när damerna avancerade till division 3 under
Tobias ledning.
På sista tiden är det även värt att nämna hur Jennifer
lyckats att ta sig tillbaka efter en tuff knäskada som hon drabbades av mot
Nacka Allstars 2016. Efter riktigt starkt rehabande är Axhusen tillbaka på
fotbollsplanen, detta med en bejublad comeback i år mot Ingarö IF.
-
Sekunderna innan jag skulle bytas in blev det
nästan för mycket och tårarna kom… Håkan fick nästan putta in mig på planen och
den sedan är svår att beskriva. Jag som i vanliga fall hatar att förlora mer än
något annat kunde inte låta bli att le efter matchen trots att vi åkt på en
neslig uddamålsförlust. Veckan efter åkte vi till Gotland där vi tog hem årets
viktigaste seger med mig i mål (!!), så det var 8 dagar som jag gick på
fotbollseuforiska moln. Berättar Jennifer med härlig inlevelse.
Utöver fotbollsspelande har Jennifer även mer och mer
engagerat sig i föreningen genom att sitta i styrelsen där hon kan bidra med
den aktives perspektiv på föreningens verksamhet. Vill ni träffa Jennifer och
fråga mer kring hennes upplevelser är föreningsmässan i fria teaterns lokaler i
Högdalen ett bra tillfälle. Söndag den 19 november står hon och representerar
föreningen genom att informera om verksamheten och de olika projekt som är
igång.
Hemsidan tackar ”Jennan” för pratstunden och önskar därmed alla
en härlig helg!