Ännu en fredag som avslutar vardagsveckan och symboliserar att Rågsveds IF är ett steg närmare det sextionde jubileumsåret. Som utlovat innebär detta veckoavslut publikation av veckans reportage om en Rågsvedsprofil.

 

Denna gång får vi följa med på en berättelse om en spelare som starkt bidragit till en ärofylld, stolt och framgångsrik period i föreningens historia vad gäller representationslagsverksamhet.

 

Faktaruta: 

Namn:

Lisa Arnell.

Född:

1980

Antal år och roller i Rågsveds IF:

Damlaget. Tre säsonger 2002-2004 och sen igen 2006-2013.

Karriär innan och efter Rågsved IF:

Innan: Tungelsta IF, Västerhaninge IF, Vendelsö IK, Tyresö FF.

Säsongen 2005: Hammarby IF

Efter: IF Brommapojkarna, Södersnäckorna

Position på planen:

Forward. 

 

Bakgrund och ingång i RIF

Lisa Arnells moderklubb är Tungelsta IF, vilken även är namnet på uppväxtorten. Sedermera under uppväxtåren blev det även spel i ett par andra Haninge-baserade klubbar.

-       Jag har alltid tyckt fotboll varit väldigt roligt och velat träna mer så när Västerhaninge IF frågade om jag ville spela med dem när jag var 14 så gick jag dit. De var topplag i sin ålder då så det var superkul. Jag spelade två säsonger där, fick vinna lite roliga ungdomsturneringar och vår serie, innan vi gick upp i damlaget som 16-åringar. Berättar Lisa om tiden som ungdomsspelare.

 

Som spelare kan Lisa beskrivas som funktionell med ett gott psyke, med allround-kvaliteter i forwardsspelet, men kanske inte den som alltid stod för de läckraste eller mest uppseendeväckande finterna.

 

Hemsidan: Vad var, till en början, roligast med fotboll?

-       För mig har fotboll alltid handlat om glädje. Det har varit det roligaste jag vet och jag har alltid bytt lag för att få träna mer, inte för att få spela högre upp egentligen. Jag har aldrig haft några särskilda mål eller visioner med fotbollen, har aldrig ”satsat” på att spela så högt som möjligt. Det har bara blivit så. Vill man träna mycket, ha bra medspelare och tränare så behöver man ofta ge sig upp i seriesystemet – så då gjorde jag det. Men glädjen och viljan att träna har alltid varit min drivkraft. Beskriver Lisa sin dragningskraft till fotboll.

 

Förebild för en målfarlig forward som växte upp i ett fotbollsblomstrande Sverige, med medalj i VM -94 är den notoriske målskytten, med de lika vassa armbågarna, Martin Dahlin.

-       Jag har nog aldrig haft några särskilda förebilder heller, har inte varit en sån som sett nån på planen och velat göra hens finter. Martin Dahlin sa i någon intervju efter VM –94 att man som forward alltid måste ”förutsätta att alla missar bollen” och därför alltid vara beredd på att få den. Sånt har jag tagit med mig, jag har mer försökt att plocka upp smarta ord från kloka spelare än deras finter och spelsätt. Menar Lisa.

 

Till Rågsveds IF värvades Lisa inför säsongen 2002 från division 2 (Tyresö FF). Detta var ett stort steg då Rågsved spelade i ”norr-ettan” och var väldigt bra. Laget bestod då av mix av ungt och gammalt, med en tydlig karaktär om att rätt inställning och struktur var viktiga ingredienser för att lyckas. Detta hade tränare Johan Lager en stor del i.

-       Johan Lager var en temperamentsfull person med en tydlig bild av hur det skulle, och inte skulle, vara. Man fick inte ha för långa ärmar på tröjan, komma sent eller inte lyssna – då fick man veta att man levde. Jag har haft stor nytta av det senare och lärde mig mycket av honom.

 

Damlaget – en framgångssaga med sammanhållning som signum

Under Lisas år i damlaget presterade Rågsveds IF fotboll på hög nivå.  Detta med, i jämförelse med andra mer kapitalstarka föreningar, relativt knappa förutsättningar. Hemmaplanen Hagsätra IP hade naturgräs så försäsongsträning fick långt in på året bedrivas på grusplanen (idag 9-mannakonstgräs).

 

Dock var organisationen kring laget god, med människor som brann för fotboll och föreningen byggdes en härlig stämning upp kring damlaget.

-       Under alla åren hade vi en materialare som hette Hans Yfver, han tvättade och fixade allt, man var hemskt bortskämd. Han följde sedan med när Rågsveds damer lades ner och ett helt gäng i laget gick till Brommapojkarna. Det var lite mysigt, vi tog med oss lite Rågsved till BP. Minns Lisa.

-        

Lisa fortsätter:

-       Andra personer som drog stora lass kring laget var Johan Eklöf, kanslist och tränare för laget i omgångar, Stefan Dahlberg som var superengagerad och bidrog med både engagemang, tid, mankraft och sponsorkontakter. Vi hade en kiropraktor, Eva Kramp, som jobbade för inga pengar alls och hjälpte oss. Och några superfan som gjorde det så där småföreningshärligt och mysigt, trots att vi är mitt i Stockholm: Torbjörn Widlund var en sådan, han fick lämna livet alldeles för tidigt. 

 

Framgångarna avlöste varandra under de flesta av åren i damlaget, mycket på grund av en värvningsstrategi där det viktigaste var att passa väl in i gruppens sammanhållning hellre än att ha extraordinära fotbollskvaliteter. Bland de främsta framgångarna finns serieseger i division två, men även hur man kunde hålla sig kvar i ”norr-ettan”, den näst högsta serien damfotboll, utan att något år vara nära på att ramla ur.

-       Att vinna div 2 var ju kul så klart, men jag skulle nog ändå säga att vår största framgång var att vi höll oss kvar i Norrettan första året och sedan aldrig riktigt var inblandade i nedflyttningsträsket. Vi var stabila i Norrettan under många år trots liten förening och få träningar (3 träningar i veckan), det var coolt. Menar Lisa.

 

Lisa berättar vidare:

-       De där sista åren i Norrettan är mina bästa fotbollsår när jag tänker tillbaka på min ”karriär” och mina fotbollsår nu. Vi var ett superhärligt gäng, spelade för varandra, var ganska bra och hade roligt tillsammans. Sista året var när de skulle göra om seriesystemet: de fem första i Norr– och Söderettan blev Elitettan och sedan skapades sex division 1-serier. Det kändes lite som ett vägskäl, antingen storsatsning eller nedläggning. Det blev det sistnämnda.

 

Laget skördade även framgångar i diverse inomhuscuper, vilka var stora och välbesökta med den allra största i Eriksdalshallen och namnet ”Nike-cup”.

-       Ett år slog vi ut super-favoriterna Hammarby i Nike cup i semi. Jag minns att vi spelade så smart, hela publiken utgick från att Hammarby skulle vinna så när det närmade sig slutet och vi ledde med 2-1 så stod hela hallen upp. Det var coolt. Nike cup var ju ganska stort då, alla lag i Stockholm var med och Hammarby hade vunnit varje år under så lång period. Sen förlorade vi finalen mot Vasalund, men det kan vi ju ”glömma”  att minnas hehe…

 

Karriären efter Rågsveds IF

Efter nedläggningen av division 1 laget har Lisa fortsatt vara framgångsrik med sin fotboll, om än med mindre träningsmängd. Första klubben efter Rågsved blev IF Brommapojkarna där Lisa, tillsammans med 5-6 andra lagkamrater från Rågsvedstiden samt materialare Hans Yfver, var starkt bidragande till att klubben avancerade till elit-ettan.

-       Det gick över förväntan och vi vann först division 1 och sedan våra två kvalmatcher mot Norrköping. Det är kanske min tydligaste och främsta prestation personligen. Jag ”värvades” för att göra mål, vann skytteligan och bidrog till att vi vann serien och gick upp, berättar Lisa.

 

Detta år var det sista året i en högsatsande förening, men fotbollskarriären tog inte slut för det då Lisa spelar i Södersnäckorna.

-       Vi är ett gäng som spelat relativt högt tidigare men som inte vill boka upp oss på träningar varje kväll längre eller matcher varje helg. Så vi tränar ingenting men spelar i seriesystemet. Har legat i div 2 massa år, har kvalificerat oss uppåt ett par gånger men tackat nej till uppflyttning. Men i år bestämde vi oss för att inte tacka nej – så nästa år blir det div 1. Berättar Lisa om laget.

 

Hemsidan: Hur tror du att det kommer att gå med tanke på att ni inte tränar så mycket?

-       Jag är 50% peppad och 50% livrädd (skratt). Det följer med massa saker vid sidan när man spelar i en förbundsserie så vi har lite jobb att göra. Vi behöver både spelare och en materialare/lagledare till nästa år, och byta hemmaplan för man ska tydligen ha speaker haha […] och så måste vi nog träna någon gång i veckan. Vi får se hur det går […] håller vi oss kvar nästa år så borde vi få nån sorts medalj. Kanske nästa säsong blir min främsta prestation som spelare när jag slutar på riktigt och summerar allt som hänt!

 

Hemsidan: Slutligen vad associerar du tiden i Rågsveds IF med?

-       Glädje och kärlek. Har fått uppleva otroligt mycket härligt och kul under mina år i damlaget. Vi gjorde så mycket bra ihop med det där laget och många av mina personliga främsta prestationer skedde i Rågsvedsröjan. Jag ser Rågsved som min moderförening fast den inte är det, har spelat i ett helt gäng klubbar innan. Men jag spelade i Rågsved så länge och var framför allt väldigt engagerad i laget så det blev en väldigt stor del av mitt liv under en period. Det blev dock lite för mycket, på slutet åt det upp hela mig och allt kring fotbollen tog fokus från själva fotbolls-spelandet. Så när laget lades ner och jag fick frågan att fortsätta engagera mig så fanns ingen kraft kvar.

 

Med detta tackar hemsidan Lisa för pratstunden. Denna era för damlaget är som i ingressen nämnt en stolt sentida historia för föreningen. Med denna läsning önskar hemsidan alla en fantastiskt bra helg.

 

Ett hett tips är att fortsätta hålla utkik på vår hemsida och sociala medier om vad som händer i föreningen, på återhörande!