I dagens avsnitt av vår artikelserie om
profiler från Rågsveds IF tar en berättelse om föreningens meste målskytt form.
Huvudpersonen i detta avsnitt har en väldigt lång och framgångsrik tjänst i
föreningen, främst som spelare men även som tränare i slutet av sin görning i
klubben.
Följ med på en intressant berättelse
inriktad på en målgörare av rangs berättelse om sina upplevelser i Rågsveds IF
brasilieninspirerade tröja.
Namn:
Conny Johansson
Född:
1956
Aktiv i föreningen:
1968 – 1997 (med ett kortare avbrott i Stureby SK).
Conny spelade i A-laget, utom säsongen i Stureby SK,
mellan 1972 och 1996 (samt några B-lagsmatcher 1997), vilket innebär 24 starka
säsonger.
Ingångsporten
till Rågsveds IF
Conny är ett av många barn som med sina
föräldrar flyttade till Rågsved på 60-talet. Conny flyttade till Rågsved vid 12
års ålder efter att tidigare ha bott i Jordbro. Under denna tid var
fotbollsintresset och även spontanspelandet i området stort bland barn och
ungdomar, på planerna runtomkring i området ägde ofta tuffa matcher rum med
stor prestige på spel.
Just under en sådan match upptäckte Rågsveds IF, genom
tränare-Åström, Connys fotbollsförmåga. Det var en träningsmatch mellan ett av
Rågsveds IF ungdomslag, något år äldre än Connys årgång -56, Pojkar -55 C-1.
Namnet ”C-1” vittnar även om att varje
årskull hade flera lag tack vare det stora antalet spelande barn. Efter matchen,
som ägde rum i kaninburen i Fjärderholmsparken och Conny hade gjort fem mål, hade
tränare-Åström bestämt sig: Conny skulle ansluta till Rågsveds IF ungdomslag.
- Sådana här matcher ägde ju rum hela tiden på de olika planerna och den här
gången mötte vi ett av Rågsveds IF lag som behövde en träningsmatch innan de
skulle iväg på en cup. Cuper var vanligt att man åkte iväg och spelade och jag
minns att vi vann Vantör Cup kort efter att jag börjat spela som 12-åring i föreningen,
minns Conny tillbaka.
Skada hotade fotbollskarriären
I tonåren satte en allvarligare skada stopp för
fotbollsspelande under en period i Rågsveds IF.
- Jag fick ta uppehåll ett tag på grund av ryggskada, läkaren sa ju det att
jag inte skulle kunna spela fotboll flera gånger i veckan mer. I den här vevan
var jag lite inne på att satsa på cykelsport.
Men med åren växte ryggen ihop och Conny kunde börja
spela allt mer spontant igen och i en spontanturnering vaktade Conny målet för
ett lag som kallade sig ”Cylindrarna”. Återigen skulle Rågsveds IF få upp ögonen
och locka till spel, denna gång i A-laget.
- Jag stod faktiskt som målvakt i den här cupen men det gick väldigt bra. ”Geten”,
en känd profil som var kassör och liknande i Rågsveds IF värvade mig till
A-laget den här gången, som målvakt för att deras målvakt var skadad och dom
skulle möta Huddinge tätt inpå. Jag stod mot Huddinge och sen fick jag plats i
laget även om jag blev forward, jag älskade spelet ute och att göra mål,
beskriver Conny sin väg in i Rågsveds A-lag.
Herrlagstiden och bäste målgörare
Conny förblev Rågsveds IF trogen (utom året i Stureby
SK) från 1972 ända fram till 1997 som herrlagsspelare, samt sista åren som
ledare för damlaget och P-87. Under dessa år snittade han 20-25 mål per säsong
vilket den snabbtänkte kan räkna ut blir närmare 500 mål i den gul-gröna
tröjan, ett fantastiskt facit!
Många minnen dyker upp från denna långa period då
fotbollen hade haft en stark period bakom sig i och med hemma-VM 1958. Hagsätra
IP var ofta välbesökt när representationslagen spelade match.
- Det var fullt med folk här nere, hela långsidan var ofta fullsatt med 5-600
människor som återkom varje match. Det var kul för jag blev lite av en
publikfavorit och grupper från exempelvis fritidsgårdarna följde mig lite
extra. Det fanns ett grabbgäng som alltid samlades nere i hörnet som gillade
att heja med humor, jag kunde exempelvis testa en fint som inte lyckades varpå
man kunde få höra glada rop. En annan kul sak är att det var naturgräs på IP,
men dock inte alltid det bästa, berättar Conny målande.
A-laget höll oftast till på division 4 nivå under de
åren Conny var aktiv. Men man ska inte låta sig luras då division 4 på den
tiden var den fjärde högsta nivån alltså dagens division 2. Dessutom skördade
laget framgångar i olika turneringar man spelade, där framförallt en seger på
Johanneshovs isstadion i turneringen Nackas Minne med bra prispengar väger
extra tungt.
Under sina år i A-laget nämner Conny två tränare som var
lyckosamma:
- Ove Duvert, lyckades väldigt bra. Han var stenhård och tillät inget tjafs
om att inte träna. Hans träningsmetoder var även de hårda men vi blev väldigt
bra tränade även om man såklart hatade de milslånga löpningarna med snön som
yrde i ansiktet längs Magelungsvägen. Sedan har vi Ronny Gustavsson som kom
lite efter, också han hård och bra. Hans styrka var att han alltid hade väldigt
genomtänkta övningar på träningarna!
Hemsidan tackar Conny Johansson för pratstunden och
bidraget till vår artikelserie nu och då. Vi vill även passa på att önska alla
en trevlig helg, på återhörande i detta format om en vecka!